Människan har alltid haft ett behov av att mäta saker och ting. Av detta behov har det uppstått mängder med mått genom åren. Mer eller mindre logiska har de funnits där för att hjälpa människan med sina åtaganden. 

Det finns många olika mått för att beskriva olika storheter, det finns mått som beskriver längder, vikter, areor, volymer, mängder m.m.

I Sverige har vi inte alltid använt de mått som vi använder idag. För att mäta längd har vi bland annat använt alnar, fot, famnar bl.a., för mängder har vi använt mått som balar, dussin m.m.

Dessa mått har uppenbarligen fungerat, även om de inte är eller var så exakta. En fot är ju inte detsamma från människa till människa. Men som sagt har de fungerat på ett ungefär, det har inte varit exakta. Det kanske inte har haft så stor betydelse att måtten är exakta in på den minsta millimeter, utan att man får ett ungefärligt mått som fungerar för ändamålet.

Även utomlands har andra mått använts, som till exempel engelska mått som längdmåtten yards, leagues, fingers och palms. Det man kan se här är att de även tagit mått från människans kropp, som fingrar. Även detta är ju ett ungefärligt mått, alltså inte så exakt. Som sagt är det ju skillnad på längden mellan olika människors fingrar, så måttet är olika. Värt att nämna är att en league är ungefär 3 miles, vilket ska vara hur långt man kan gå på en timme. Alltså ett mått som man kan använda direkt för att mäta hur långt man kan gå på X antal timmar. Ganska ändamålsenligt.

Vissa av dessa engelska mått används fortfarande idag. Vissa känner man igen som miles, inches, gallons.

Det har länge funnits en debatt om varför dessa används i engelsktalande länder, när meter-systemet känns mer logisk. Själv tycker jag att meter-systemet känns ändå mer logisk och mer förutsägbart. Det är ungefär samma regler för alla måtten, och de återkommer ofta med logik.

De engelska måtten har ju sina fördelar, men inte tillräckligt för att befogat behålla dessa gentemot meter-systemet. Detta är öppet för diskussion såklart.